Hur tänker du dig att frågor som rör perception – och färg – skulle kunna integreras på ett naturligt sätt i bildundervisningen som helhet – och inte endast begränsas till enstaka färg- och formövningar eller analysuppgifter?
Jag börjar med att fundera på begreppet perception. Perception sker överallt hela tiden när vi använder oss av våra sinnen. Visst kan man undersöka perception genom färg och formövningar men jag menar att alla övningar vi gör i ämnet bild och alla andra ämnen också för den delen i olika grader är perceptionsövningar. Perception är en del av vår undervisning vare sig vi vill eller inte och frågor kring perception uppkommer, besvaras och bearbetas hela tiden även om vi inte gör denna bearbetning verbal eller ens medveten.
Det handlar därför enligt mig inte om att införa något nytt eller att att komma fram till de bästa perceptionsfrågorna utan att lära eleverna reflektera och upptäcka kring sin egen perception. Om eleverna lär sig att vad de ser påverkar hur de känner, men även att hur de känner påverkar vad det är dom ser så öppnar sig helt plötsligt intressanta möjligheter. Givetvis ser jag poängen med att arbeta med färg och form men det får inte stanna där. Jag tänker spontant på hur roligt man kan ha med eleverna genom att man studerar abstrakt konst för att sedan låta eleverna själva skapa tavlor.När eleverna har fått prova att måla/teckna abstrakt så skulle man kunna ge dom en ny uppgift. Man ger eleverna ett papper var och delar in papper i rutnät. Därefter låter man eleverna påbörja något i sin ruta. sedan skickar man vidare pappret. Nästa elev tolkar föregående bildruta och ritar en fortsättning. Efter varje ruta så får eleven skriva på ett separat papper vad den såg i bilden, och hur den valde att fortsätta. När rutorna är fulla så kan man visa upp teckningarna för klassen och låta dem identifiera vad det är dom ser. Därefter kan man gå igenom den perceptiva processen från teckningens start till den elev som slutade teckningen.
På detta sätten kan man bryta ner och göra den perceptiva processen hanterbar och man kan arbeta mot något jag skulle vilja kalla perceptions-medvetenhet. När man har gjort perceptions-medvetenhet till en del av bildlektionerna kan man tillexempel studera tavlor som uppfattas stötande och resonera tillsammans med eleverna varför de blir stötta. Vad är det just de ser och känner när de tittar på en yta som i grund och botten bara är färg och form..... eller kanske rättare sagt bara färg.... eller kanske bara ljus........
Färg form och känslor finns inte utan perception utan på sätt och vis är allt det där perception.
De där enstaka övningarna är inget värda som enstaka övningar utan måste leda till en perceptionsmedvetenhet. Att utveckla en sådan kommer att hjälpa eleven i mer än bara vårat ämne då jag menar att den som förstår grundtankarna och problematiken med perceptionsfrågan: Vad är det jag ser, varför ser jag det just så? Perceptionsövningar tvingar utövaren att ställa frågor till sig själv ifrågasätta vad och hur den ser och vilka titlar, och benämningar den ger objekt, och människor.
Slutligen en lite rolig taleställning............
Med ett främlingsfientligt parti i riksdagen kan jag inte låta bli att fundera på deras perception. På en av föreläsningarna fick vi se två raka linjer som sannerligen upplevs mycket olika långa. Men den som med en linjal mäter linjerna märker omedelbart att de är lika långa. Vi ser olikheterna för att det är just så vår perception fungerar. För människor som är så rädda för människor som ser annorlunda ut kanske de två linjerna verkligen är helt olika. Men egentligen är de både olika och lika det är helt enkelt en fråga om perception Vad vi ser och hur vi ser det.
