Byta platser

När vi närmade oss slutet av Vfu.n provade vi att placera eleverna varannan kille och varannan tjej. Vi märkte direkt att ljudnivån sjönk, eleverna tvingas att söka nya kompisar vilket bidrar till bättre klasssammanhållning. De stökiga eleverna gynnas mest av detta då de får arbetsro istället för att störas och störa varandra. Men frågan är om det är en tilfällig lösning och om detta gör att de lugna eleverna får svårare att arbeta. När klassen blir lugnare kan eleverna bättre ta emot instruktioner.En stökig elev mellan två lugna skärmar av eleven på något sätt och gör att den kan behålla blicken på mig när jag förklarar något. Jag reflekterar en hel del kring detta när jag förklarar uppgifter igen för en elev som inte förstått. Efter jag har satt miog hos eleven och upprepat samma sak som framför tavlan förstår eleven. Vad är det eleven ser när jag är nära som den inte gör vid tavlan? Vad är det jag förmedlar annorlunda? Är det att jag tystar omgivningen och ger eleven ett snävare fokus när jag står nära? Förklara jag annorlunda när jag bara förklarar för en? Eller tar eleven till sig uppgiften bättre för att det blir mer personlig kontakt? Detta är något som denna Vfu period verkligen fått mig att tänka på.

Museébesök

En av de absoluta höjdpunkterna på Vfu:n var att gå på Moderna Museet med eleverna. Till detta hade vi haft konsthistoria med eleverna och vi åkte i samlad trupp till Museet med 60 elever och 4 lärare. Det var en otroligt bra erfarenhet att förflytta en så stor grupp barn i statsmiljö och jag ska väll erkänna att man hela tiden gick och småräknade så att alla var med. När vi kom fram till museet la eleverna märke till vakterna, detta gjorde att två elever kom på att de hade sina scoutknivar på sig och kom till mig och överlämnade dessa. Jag tog hand om knivarna och förklarade att de absolut inte fick bära kniv även om de varit på scouterna kvällen innan, men log när jag fick höra att de trodde att de skulle gå igenom metalldetektorer och blev oroliga över att de glömt att lämna knivarna hemma. Detta kanske betyder att det var dags för ett musee besök =). När vi kom in på utställningen fick de papper och pennor och spred ut sig på golven framför tavlorna och började rita. De låg helt tysta och tecknade och jag kunde inte annat än att skratta när jag såg hur övriga besökare fastnade framför just de tavlor där det låg en grupp barn framför och målade och jag kände att det var verkligen såhär det ska kännas när man går på museum. Flera av vakterna och de andra besökarna kom fram och berömde våra eleverna och trotts att vi bara varit där en och en halv vecka vid besöket så sträckte man på sig och kände verkligen att det är våra elever.

Hur tystar man en klass?

Den nya möbleringen gav helt andra möjligheter i klassrummet men jag hade ju så mycket annat som jag ville pröva. När jag hade lektion så antecknade Josefhine och när hon hade lektion var det jag som skrev.
Vi har stått på stolar och experimenterat med avstånd till och från eleverna. Att stå eller sitta högre än någon är nog en mycket primal maktsymbol men är otroligt effektiv så länge det utförs av rätt anledning. Att skriva upp alla uppgifter på tavlan och att lära eleverna att fråga varandra när de inte förstår innan de kommer till dig förbättrar klassammanhållningen, sänker ljudnivån, gör att många elever kan sitta kvar på sina platser och innebär att ungefär hälften av de elever som annars hade rykt i dig istället får en förklaring av någon som "pratar samma språk" som dem. Det gäller här att vara löjligt övertydlig när man skriver instruktioner. Oavsett ålder. Vi har förflyttat oss i klassrummet, jag har stått på stolar, räknat på fingrarna, överraskat eleverna, höjt respektive sänkt rösten, artikulerat för att bli tydlig, mumlat för att på så sätt tvinga eleverna anstränga sig för att höra och därmed tysta varandra.  Jag har gått fram och lagt handen på elvens axel för att lugna ner de stökigaste, pratat med snäll röst, pratat med arg röst, viskat till den elev jag ville tysta, le mot eleverna, fästa blicken i en elev, placerat mig framför dörren när jag pratar med dem, suttit framför fönster, klappat händer över huvudet, använt fraser på engeslka, tyska, och franska. Plockat upp elevers samtal istället för att tysta ner dem.

När jag läser listan låter det som om vi har haft jättestökiga klasser. Så är det absolut inte men vi har tagit tillvara på tillfällena att experimentera. Det svåra var att göra dessa saker utan att det tar allt för stort fokus och det roligaste är att eleverna finner sig i alla dessa metoder. De svarade bra på vissa och mindre bra på andra men vi fick aldrig något tecken på att någon av dem tyckte att någon reaktion var konstig. Detta var otroligt roligt och intressant och jag log brett när jag såg vilka av mina galenskaper som fungerade och kanske ännu mer när jag  fick se det från observatörsperspektivet när Josefhine precis som jag stod på stolar och testade alla andra roliga knep.

experimentera

Vad vi har experimenterat.  När man talar framför en klass är det otroligt lätt att slita ut rösten. Det är inte bra en fråga om att skrika utan att tala i normal volym men med en ansträngd röst sliter även på stämbanden och gör att man kommer hem otroligt trött. Efter att vår handledare tystade en grupp genom att tyst räknat på fingrarna framför eleverna förstod vi vad vi ville göra. Även en sådan enkel sak kräver tanke. att räkna från 10 och neråt kräver att man redan innan har bestämt sig vad som händer om det inte är tyst när man når till 0. Vi började med att ställa borden i formen av en hästsko. Med detta gjort började jag röra mig i klassrummet, genom att gå ner i den hästskoformade korridoren mellan elevernas bänkar så minskar jag avståndet till dem. Ofta räckte det att man var relativt nära eleverna för att de skulle sänka ljudnivån. Det gav mig även möjlighet att lägga ner tid på alla eleverna i klassen istället för att man blir stående vid det "stökiga bordet"

Från Vfu till blogg

Så var det dags att överföra mina anteckningar och funderingar till bloggen. Jag skrev inte på bloggen under min Vfu utan antecknade istället på lösblad för att senare sammanställa. Därför kommer det rätt många inlägg på en gång men det får ni ta.

Andra dagen på Vfu.
För er som inte vet så har jag varit ute på Vfu innan. Jag pluggade pedagogik och historia i jönköping i några år och var därför inte speciellt orolig när jag kom ut. Men trotts att jag varit ute flera gånger innan, att jag har vickat en hel del innan jag kom hit och att mina tidigare vfu perioder sträckte sig under längre tid, med "besvärligare" elever och ofta äldre elever än de 5-9:e klassare vi arbetade med nu så har jag lärt mig otroligt mycket. Min handledare var helt kanon och lät mig pröva och experimentera genom hela praktiken. Andra dagen så fick jag hålla i egna lektioner. Det är alltid lika kul och jag känner verkligen att jag har valt rätt utbildning. Denna lektionen var inte mycket nytt för min egen del men när jag diskuterade med Josefhine som delade Vfu plats med mig fick jag en hel del funderingar. Jag har utvecklats otroligt mycket med en Vfu:student som kunde se och kommentera det jag gjorde, men jag fick ju även se den lektion jag höll hållas av både handledaren och av Josefhine. Det gav mig otroligt mycket att kunna reflektera kring kursinnehållet från konstfack med en annan student efter att jag haft lektion. Jag funderade kring hur vi, höjer stämningen och tystar ner ljudet när det behövs på våra tre helt olika sätt. Min handledare väckte en hel del intressanta frågar om var i klassrummet man ska stå när man pratar med eleverna. Efter våra första lektioner började vi fundera en hel del.

Uppg2

Moment - Semiotik/Bildanalys
2. En av semiotikens fäder talade vid sekelskiftet 1800-1900 om att "tecknens liv i samhället" i framtiden skulle bli annorlunda. Vad och hur tänker du när du hör detta uttalande?

Tecknen har idag en mycket större roll än det man pratade om vid 18-1900talets sekelskifte. Via telefon eller mail kan vi med hundratals olika smileys (små bildfiler av runda ansiktsuttryck) kommunicera precis den känsla vi vill förmedla. Som tur är ser vi inte smileys i böckerna på biblioteket men visst ser vi andra tecken där. På mitt lokala bibliotek lånar man numera även ut tv-spel och filmer. Även om jag tycker att detta är en mycket positiv utveckling så visar det onekligen att vi är på väg mot ett mer visuellt samhälle.

Tecken får en allt större roll i det moderna samhället med produktplaceringar i filmer, på tv och i varenda busskur. Reklam är intresant då vi ser tecken i tecken. På reklambilden finns förutom produkten en rad med symboler som ska sälja en image. Parfymer använder symboler för att sälja lyx. Mineralvatten har natur, grönska harmoni för att övertyga oss om att produkten är naturlig och leder till bättre hälsa. Ett intressant fenomen är tex öl och i vissa fall bilreklamer som nästan alltid har typiskt "manliga" symboler i sina reklamer, och ofta inriktar sig till en manlig målgrupp nästan själva är symboler för manlighet. 

Med tiden kommer dessa symboler att suddas ut , och ändras då vi närmar oss ett mera jämställt samhälle. Bil är inte längre enbart förknippat med män även om det ligger kvar ett arv. Symbolen bil är ett färdmedel, men symbolen bil i reklamer är nog fortfarande ett manligt ting med oftast en man bakom ratten i reklamen.  Frågan är om gränserna blir otydligare eller markeras kraftigare. Jag tänker på tex. Coca-Cola light( tydlig kvinlig målgrupp) och Coca-Cola Zero( tydligt manlig målgrupp).  Kanske kommer öl inte länge till vara en manlig symbol,  kanske ljus öl blir en symbol för kvinna och mörk öl en för män.

Mattias klurar över det där med perception- och färg

Hur tänker du dig att frågor som rör perception – och färg – skulle kunna integreras på ett naturligt sätt i bildundervisningen som helhet – och inte endast begränsas till enstaka färg- och formövningar eller analysuppgifter?

Jag börjar med att fundera på begreppet perception. Perception sker överallt hela tiden när vi använder oss av våra sinnen. Visst kan man undersöka perception genom färg och formövningar men jag menar att alla övningar vi gör i ämnet bild och alla andra ämnen också för den delen i olika grader är perceptionsövningar. Perception är en del av vår undervisning vare sig vi vill eller inte och frågor kring perception uppkommer, besvaras och bearbetas hela tiden även om vi inte gör denna bearbetning verbal eller ens medveten. 

Det handlar därför enligt mig inte om att införa något nytt eller att att komma fram till de bästa perceptionsfrågorna utan att lära eleverna reflektera  och upptäcka kring sin egen perception. Om eleverna lär sig att  vad de ser påverkar hur de känner, men även att hur de känner påverkar vad det är dom ser så öppnar sig helt plötsligt intressanta möjligheter. Givetvis ser jag poängen med att arbeta med färg och form men det får inte stanna där. Jag tänker spontant på hur roligt man kan ha med eleverna genom att man studerar abstrakt konst för att sedan låta eleverna själva skapa tavlor.När eleverna har fått prova att måla/teckna abstrakt så skulle man kunna ge dom en ny uppgift. Man ger eleverna ett papper var och delar in papper i rutnät. Därefter låter man eleverna påbörja något i sin ruta. sedan skickar man vidare pappret. Nästa elev tolkar föregående bildruta och ritar en fortsättning. Efter varje ruta så får eleven skriva på ett separat papper vad den såg i bilden, och hur den valde att fortsätta. När rutorna är fulla så kan man visa upp teckningarna för klassen och låta dem identifiera vad det är dom ser. Därefter kan man gå igenom den perceptiva processen från teckningens start till den elev som slutade teckningen. 

På detta sätten kan man bryta ner och göra den perceptiva processen hanterbar och man kan arbeta mot något jag skulle vilja kalla perceptions-medvetenhet. När man har gjort perceptions-medvetenhet till en del av bildlektionerna kan man tillexempel studera tavlor som uppfattas stötande och resonera tillsammans med eleverna varför de blir stötta. Vad är det just de ser och känner när de tittar på en yta som i grund och botten bara är färg och form..... eller kanske rättare sagt bara färg....  eller kanske bara ljus........
Färg form och känslor finns inte utan perception utan på sätt och vis är allt det där perception.  


De där enstaka övningarna är inget värda som enstaka övningar utan måste leda till en perceptionsmedvetenhet. Att utveckla en sådan kommer att hjälpa eleven i mer än bara vårat ämne då jag menar att den som förstår grundtankarna och problematiken med perceptionsfrågan: Vad är det jag ser, varför ser jag det just så? Perceptionsövningar tvingar utövaren att ställa frågor till sig själv ifrågasätta vad och hur den ser och vilka titlar, och benämningar den ger objekt, och människor. 



Slutligen en lite rolig taleställning............
Med ett främlingsfientligt parti i riksdagen kan  jag inte låta bli att fundera på deras perception. På en av föreläsningarna fick vi se två raka linjer som sannerligen upplevs mycket olika långa. Men den som med en linjal mäter linjerna märker omedelbart att de är lika långa. Vi ser olikheterna för att det är just så vår perception fungerar. För människor som är så rädda för människor som ser annorlunda ut kanske de två linjerna verkligen är helt olika.  Men egentligen är de både olika och lika det är helt enkelt en fråga om perception Vad vi ser och hur vi ser det.